Oxidationsbeständighet hos omkristalliserade kiselkarbidprodukter

Följande är några vanliga testmetoder för oxidationsbeständigheten hos omkristalliserade kiselkarbidprodukter:

Massförändringshastighetstest: Mät provets massa före och efter oxidationsmotståndstestet och utvärdera oxidationsmotståndet genom att beräkna massförändringshastigheten. Ju mindre förändringshastighet, desto bättre oxidationsbeständighet. Den specifika operationen kan vara att skära tre prover längs standardtegelstenen, där varje prov väger minst 300g och mer, och behålla minst 2 ursprungliga tegelytor; mät den initiala massan för varje prov enligt relevanta standarder, noggrant till 0,1 g; utför sedan ett högtemperaturoxidationstest, mät provets massa igen efter testet och beräkna massans förändringshastighet.

Volymförändringshastighetstest: På samma sätt som massförändringshastighetstestet, mäts provets volym före och efter testet och volymförändringshastigheten beräknas för att bedöma oxidationsmotståndet. Provets initiala volym mäts enligt föreskrifter, exakt till 0,1 cm³, och volymen mäts igen efter högtemperaturoxidationstestet och volymförändringshastigheten beräknas.

ASTM C863-00 standardmetod: Detta är en standardtestmetod publicerad av American Society for Testing and Materials för att utvärdera oxidationsbeständigheten hos eldfasta kiselkarbidmaterial i en ångatmosfär med hög temperatur. Denna metod använder ångaccelererad testning och ånga används för att simulera betingelserna för accelererad oxidation. Den specifika operationen inkluderar att placera provet i en förseglad värmekammare, värma upp det till en specificerad temperatur och sedan passera vattenånga med en specifik hastighet enligt värmekammarens volym och upprätthålla ett visst positivt tryck. Efter att ha hållits varma under en tid stängs gaskällan och värmekällan av, och slutligen mäts provets massa eller volymförändring efter oxidation.

Till exempel är en metod för att snabbt testa högtemperaturoxidationsbeständigheten hos eldfasta kiselkarbidmaterial följande:

(1) Mät provets massa och volym: Skär tre prover längs standardtegelstenen, där varje prov väger minst 300g eller mer, och behåll minst två ursprungliga tegelytor för varje prov; mäta massan och volymen för varje prov enligt bestämmelserna i ASTM C20, ASTM C830 eller ASTM C914, exakt till 0,1 g respektive 0,1 cm³;

(2) Genomför oxidationstest vid hög temperatur: Placera provet i en värmekammare och förslut det. Efter att ha värmt upp kammaren till den specificerade experimenttemperaturen (t.ex. en av 800, 900, 1000, 1100, 1200), beroende på uppvärmningskammarens volym, inför vattenånga i kammaren med en hastighet av 32 kg/m³ per timme samtidigt som ett positivt tryck bibehålls i kammaren (t.ex. 50-100 mm vattenpelare eller 100 mm vattenpelare). Efter att ha hållit kammaren vid den angivna temperaturen i 100-200 timmar (eller 100 timmar), stäng av gaskällan och värmekällan.

(3) Mät provets massa och volym efter testning: Efter att provet har svalnat, mät provets massa och volym med samma metod som steg (1) och beräkna volymdensiteten;

(4) Beräkna massförändringshastigheten och volymförändringshastigheten för provet och ta medelvärdet; beräkningsformeln är: massförändringshastighet=(mn-m0)/m0×100%, volymförändringshastighet {{6 }} (vn-v0)/v0×100 %, där mn är den nya vikten, m0 är den ursprungliga vikten, vn är den nya volymen och v0 är den ursprungliga volymen. Massförändringshastigheten och volymförändringshastigheten för provet före och efter testet används för att bedöma materialets oxidationsbeständighet vid hög temperatur. Ju mindre förändringshastighet, desto bättre är materialets oxidationsbeständighet. Vilken indikator på massförändringshastigheten och volymförändringshastigheten som används som huvudvariabeln för utvärderingsstandarden kan bestämmas i enlighet med materialets specifika användningsmiljö.

I praktiska tillämpningar kan lämpliga testmetoder väljas enligt specifika behov och förhållanden, och operationer kan utföras i strikt överensstämmelse med relevanta standarder och specifikationer för att säkerställa testresultatens noggrannhet och tillförlitlighet. Samtidigt kan olika testmetoder påverkas av en mängd olika faktorer, såsom provberedning, testmiljö, temperatur, tid, etc. Därför måste dessa faktorer kontrolleras strikt och registreras när man utför antioxidanttester.

Om du vill veta testmetoden för oxidationsbeständighet för omkristalliserade kiselkarbidprodukter är du välkommen att besöka www.hshightec.com!